Jag och min danska väninna skulle ta lite fem-kaffe i lördags. Vi vandrade längs Rue Duluth och pep in på Chez José som levererade högst mysfaktor av de caféer vi passerade. När vi kom in kände vi nog båda att ett gäng blickar riktades mot oss, men äsch, vi var ju två så vi stannade. En servitris mötte upp oss, hon var dock inte av den sedvanliga dominanta sorten som visar en till ett bord utan sa liksom lite nonchalant - var vill ni sitta? Varpå jag pekade på ett hörn så långt bort som möjligt från de där blickarna. Vi gick mot ett bord och servitrisen vispade av gamla smulor från förra gästen lite lätt med handen. Kyligt, tänkte jag och log för mig själv
Vårt hörn
Vi tog en titt i menyn och konstaterade att en crêpe kunde vara gott till kaffet. Snart märkte vi dock att en okänd man vred upp volymen i caféets högtalare (oj bloggen, vad jag bygger upp spänning bli inte övertaggade nu haha) och liksom började köra några enkla moves samtidigt som han sökte vår kontakt. Vi kunde inte göra annat än att skratta, lite lätt generade
Random man med moves
Våra crêpe dök snart upp och servitrisen ursäktade den dansande mannen med att han är sån ibland. Då insåg jag att det där såklart var herr José himself, kopplade inte tidigare trodde det var en random gäst
Snart ballade det ur och José körde stenhårt på cafégolvet. Högtalarna sprängdes och servitrisen kom till oss och bar återigen om ursäkt och förklarade - that happens all the time
Sen fick inte den stackars servitrisen (som visade sig vara Josés fru/tjej/sambo/sällskap whatever) inte vara ifred heller, José kastade runt henne i takt till "I need a hero" med Bonnie Tylor. Med så här god stämning en lördageftermiddag blev jag och min danska lite ölsugna, så vi frågade i disken om de sålde öl. Nej, fick vi till svar, men spring över till kiosken här bredvid, köp med er öl och kom tillbaka sen. Så det gjorde vi
Efter ytterligare en runda till kiosken kände vi oss lagom i form för att delta i den allmänna dans som nu utbrutit. Alla var med, även de med blickarna. Det blev salsa för hela slanten
En av åskådarna i soffhörnet
Min danska vän visade på talang! Vilken eftermiddag det blev
Kvällen avslutades på en bar tillsammans med två av de andra svenskarna
Fina Frida, du verkar leva livet där borta! Jag hoppas inte skolan tär på dig allt för mycket. Jag saknar dig så ända in i norden, och jag hade såååå gärna velat komma och hälsa på dig! KRAM!
SvaraRaderaFina Bellan! Jag trivs verkligen (men skolan är läskig...)! Här händer grejer stup i kvarten, så kul! Hade varit wow att få besök men förstår att det är svårt att få till. Vi får ta igen detta i sommar. Många kramar! (och grymt jobb med jämställdhetseventet såg häftigt ut!).
Radera